emwwe

Just a poem.


Nu sitter jag i busskuren igen, ännu en gång med ögonen fulla av tårar.
Tänker tillbaka på det som har varit.
Det kommer aldrig bli som förut.
Då var det "snälla stanna längre".
Nu är det "snälla, gå tidigare".
Då tog jag det förgivet.
Nu hade jag gett allt för att få vara där igen.
Alla minnen kommer alltid vara kvar.
Dom som sårade som mest, kommer alltid ligga där och när man minst anar det, smyga fram igen.
Men nu gäller det att glömma och förlåta.
Se bortom allt gammalt. Allt som hänt.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans.
Jag har stridit emot mycket smärta.
Och striden är inte över ännu.
Men vi har blivit starkare. Tillsammans.
Men dom flesta striderna har jag fått bekämpa ensam.
Jag har lärt mej att att bli stark.
Men jag vill dela det med dej.
O det som jag aldrig kommer släppa.
Det är att det tog mej ett år att förstå, att det verkligen var mej du ville ha.