emwwe

Haj duu!

Nu sitter jag i skolan och har precis gjort klart en power point uppgift. Den blev la helt okej. Ska redovisa någon gång sen med och jag längtar INTE.
Hatar att stå inför folk o snacka.. snark.. PANNKAKA /JOHAN

Men iallafall, så kollade jag runt på lite olika bloggar och allt var så puttinuttigt, så fick lust att skriva lite så, jag med. Hahah.. :D
Men iallafall så finns det en person i mitt liv som betyder allt. Som jag älskar över hela mitt hjärta. Som är så enormt speciell för mej. Första gången jag pratade med denna personen var nog en av dom bästa dagarna i mitt liv. Jag gick på rosa moln. Och första gången vi träffades. Shit, jag trodde hela jag skulle sprängas och miljoner fjärillar skulle flyga ur magen på mej!
Dom känslorna.. Kär, blyg, nervös, rädd. Dom blir en go mix! Fast det var en skön rädsla. 
Som tur hade vi en gemensam vän som också var med, det hjälpte mycket. Annars hade jag nog avlidit.. Helt ärligt.
Första gången jag sov över hos honom.. Så otroligt mysigt. Delar säng med en kille man är helt DÖ KÄR i, man gör ingenting, men bara ligger bredvid varandra fullt påklädd, nervös, pirrig. Bara tänkte på att jag ville kyssa honom och att han skulle hålla om mej. 
Jag bara ler när jag tänker tillbaka.. :')
Och dagen efter fick jag veta att han också tänkte på att han ville hålla om mej hela tiden.. Det gjorde min dag! Första kyssen.. Aldrig kännt sådan lycka. Det var som en stor bomb av lycka sprängdes inom mej! Jag kan inte beskriva hur underbart det var i ord..
Jag kan lova att med honom är jag den lyckligaste flickan på jorden. I vilket fall var jag det då! 
Fina minnen som alltid kommer finnas kvar i mitt hjärta.

Och ja, 28-02-10 är ett datum som alltid kommer stanna kvar här inne. *pekar mot huvudet*
Fyra dagar efter min födelsedag.. Synd nog kommer jag inte ihåg det speciellt mycket.. Jag kommer ihåg första gången jag kom hem till honom, första gången jag sov hos honom, första kyssen, och första gången jag skrev "jag älskar dej".. Önska jag kom ihåg hur vi blev tillsammans.. Jag tror det var via msn. Hahah, riktiga fegisar (iallafall jag).. 

Och ja, denna lyckan gick upp och ner i nästan ett år. Ca. 9-10 månader. Det har varit så mycket problem som jag skulle göra vad som helst för att få spola bort och att det aldrig skulle ha inträffat.. Och ja, det mesta är mitt fel.. Svartsjuk som jag är.. Dock inte lika mycket längre, jag jobbar med det.

Men nu är det knepigt. Vi är inte tillsammans just nu. Men vi umgås fortfarande. Och jag skämms inte för att säga detta, inte ett dugg. Jag bryr mej inte om vad ni tycker nu. Men vi umgås som vi gjorde när vi var tillsammans. Dock mindre. Och det är helt annorlunda nu än vad det var. Det är otroligt svårt att hantera då jag bara vill tillbaka till det som var. O jag vill ha det som när vi hade det som bäst.
Lyckan är svår att fånga och svår att hålla kvar.

Jag känner mej mer utstött i hans liv och det har varit så jävla mycket problem. Sorry fb, det är ni som har blivit drabbade.. Hahahah..
Men depprission, tankar, ångest, och mer tänker jag inte nämna. Men det har inte varit lätt. Usch..
Men ALLT är inte mitt fel.. Men det mesta. Det kan jag hålla med om.
Men men, efter mörker kommer alltid solsken? Lr hur var det? Nu har det varit mörker allt för länge, så snart borde lite ljus stika fram. 

Jag älskar honom fortfarande lika mycket som innan och jag är redo att göra mer historia när som. Men han vet inte. Vi är båda förvirrade. Jag tror han inte vet vad han känner.. Han är osäker.
Därför jag är så rädd att han kanske har någon annan i sitt liv. Men man ska inte tänka allt för mycket..
Men jag är fruktansvärt rädd att en dag visar det sej att han faktiskt inte har några känslor för mej. Det skrämmer mej. Jag försöker låta bli att tänka på det. Och har lyckats, men ibland kommer det upp på tanke. Vad händer då? Vad gör jag då? Då har jag lagt ner tid och tårar på att vänta på.. Inget? Hur blir det då? Hur kommer jag att må?
Tusen tankar..

Men det är bra som det är just nu. Inget bråk. Bara svälja det jobbiga och le ändå. Det verkar hjälpa så det är ju gött! Hahah..
Men min kärlek för honom är så otroligt underbar. Det känns som jag kännt honom hela mitt liv och att vi har varit tillsammans ända sen jag föddes. Det var väldigt svårt för mej att acceptera att vi INTE är tillsammans. Och vet du vad..? Jag har fortfarande inte förstått det och accepterat det.. Hahah..
Han känns helt ärligt som min andra hälft. Som mitt halva hjärta. Utan honom slår det inte. Utan honom får jag inte luft. Vi har varit med om så mycket nu tillsammans och jag skulle aldrig byta bort det emot något. Aldrig vilja göra det med någon annan än honom.

Kim Peter Stordahl.
Världens finaste, roligaste, vackraste, underbaraste, snällaste, gulligaste människa.


Det har varit för mycket jobbigt nu, så nu måste det fan i mej bli bra!
Jag vågar inte se framåt, jag är kvar och tittar tillbaka på det som var.
För att undvika panik tänker jag "men han älskar mej, annars hade han ju avslutat detta för länge sedan. Han älskar mej, han älskar mej, han älskar mej, han älskar mej.."
För så är det ju. :)
Hahah, nu känns det jävligt deppigt här och det är fel känsla jag ville ge, skulle bli glatt och lyckligt men för att ni skulle fatta något var jag nog tvungen och berätta lite snabbt om vad som hänt. Inte för jag tänker gå in på mer detaljer, detta räcker och jag tror inte ens ni vill veta mer. 
Ni tänker la som alla andra på Tjörn nu, hur patetisk jag är och att jag bara stalkar honom och att jag är skit jobbig. Ja, det kanske han tyckte/tycker jag är/var. Men det blev ju bra ändå eftersom jag fortfarande har kvar honom.
Och jag sa i början av vårt förhållande: "Jag är en sån som inte släpper tagit i första försöket. Jag kommer kämpa tills mitt hjärta slutar slå."
Och det stämmde ju rätt så jävla bra! Hahah. :)

Men som sagt, ni tycker nu jag är as jobbig och löjlig men synd att ni läste allt då om det nu var så jävla patetiskt. 
Jag skriver ner mina tankar och mina åsikter och mina upplevelser, eftersom min blogg handlar om mej och mitt liv. Jag tänker inte hitta på massa saker att skriva om bara för att det ska bli intressantare. Vissa kanske tycker detta är intressant. Tror inte det, men vad vet jag?


Aja, ha det gött! Pusshaj. :)




                                      Underbart. <3